Boka din upplevelse
Upptäck Neapels historia med Alessandro Barberos lektion: se streamingen här!
Neapel, en av de mest fascinerande städerna i Italien, är en plats där historien är sammanflätad med det dagliga livet och skapar en mosaik av kulturer, traditioner och legender. För att till fullo förstå essensen av denna extraordinära metropol är det viktigt att känna till dess historiska rötter och ögonblicken som markerade dess utveckling. I den här artikeln inbjuder vi dig att upptäcka Neapels historia genom lektionen av Alessandro Barbero, en internationellt känd historiker, som guidar oss genom en resa genom tiden och avslöjar de framträdande ögonblicken i dess långa och komplexa historia.
Från grundandet av Neapolis, som går tillbaka till 800-talet f.Kr., fram till den moderna eran, har Neapel upplevt en rad betydande omvandlingar. Barbero berättar hur staden var ett viktigt kulturellt och kommersiellt centrum under romarriket, och hur den under århundradena påverkades av olika dominanser, inklusive bysantinerna, normanderna och schwaberna. Varje epok har lämnat ett outplånligt spår och hjälpt till att skapa den napolitanska identiteten.
En avgörande aspekt av Neapels historia är perioden av det spanska vicekungadömet och efterföljande Bourbon-styre, som såg staden blomstra men också möta enorma utmaningar, som kulminerade i Italiens enande. Barbero begränsar sig inte till att återberätta händelser, utan erbjuder oss också en titt på 1900-talets Neapel, präglat av krig och återuppbyggnad. Slutligen uppmanar författaren oss att reflektera över hur Neapels historia fortsätter att påverka dess samtida liv. Missa inte möjligheten att fördjupa dig i denna fascinerande historiska berättelse: följ länken för att se streamingen av Alessandro Barberos lektion och upptäck Neapels historia som du aldrig har sett den förut.
Grunden av Neapolis
Ursprung och antik historia
Grunden för Neapolis, den antika staden som senare blev Neapel, går tillbaka till 800-talet f.Kr. Enligt legenden grundades staden av grekiska kolonister från Chalcis och Rhodos. Neapolis blev snart ett viktigt kommersiellt och kulturellt centrum i Medelhavet, tack vare sitt strategiska läge och sin välskyddade hamn.
Neapolis erövrades senare av romarna på 300-talet f.Kr. under de samnitiska krigen och blev en del av det romerska riket. Under den romerska perioden upplevde staden en period av välstånd och utveckling, med byggandet av viktiga offentliga byggnader som den romerska teatern och den flaviska amfiteatern.
Den romerska närvaron i Neapel återspeglas än idag i stadens urbana struktur och i de många arkeologiska fynden som vittnar om dess uråldriga storhet.
Neapel i det romerska riket
Neapels betydelse i Romarriket
Neapel, tidigare känt som Neapolis, grundades av grekiska kolonister på 600-talet f.Kr. och blev en viktig stad under det romerska imperiet. Tack vare sitt strategiska läge vid havet blev Neapel ett viktigt kommersiellt och kulturellt centrum för imperiet.
Den romerska infrastrukturen i Neapel
Under romerskt styre byggdes i Neapel många infrastrukturer, inklusive vägar, akvedukter, teatrar och bad. Staden blev ett viktigt centrum för handel och konst, med närvaron av många offentliga och privata byggnader av stor betydelse.
Livet i Neapel under romarriket
Neapel var en rik och kosmopolitisk stad under det romerska imperiet, med en mångsidig befolkning av romare, greker, judar och andra etniska grupper. Staden var känd för sin skönhet och kultur, med närvaro av viktiga konstnärer, filosofer och författare.
Dessutom var Neapel ett viktigt centrum för utbildning och träning, med närvaro av många skolor och bibliotek. Staden var också känd för sina bad och teatrar, som lockade besökare från hela imperiet.
Sammanfattningsvis var Neapel en välmående och inflytelserik stad under Romarriket, med en rik kultur och ett livligt socialt och ekonomiskt liv.
Den bysantinska eran och hertigdömet Neapel
Den bysantinska eran i Neapel
Den bysantinska närvaron i Neapel började på 600-talet, när staden erövrades av det östromerska riket under de gotiska krigen. Under denna period blev Neapel ett viktigt administrativt och militärt centrum för det bysantinska riket i Italien. Staden var befäst och utrustad med nya defensiva strukturer, såsom Castel dell'Ovo och Castel Capuano.
Hertigdömet Neapel
På 800-talet blev Neapel ett autonomt hertigdöme under kontroll av en hertig som utsetts av den bysantinska kejsaren. Hertigdömet Neapel var en av medeltidens viktigaste italienska stater och blomstrade tack vare sjöfartshandel och jordbruksverksamhet. Under denna period upplevde staden en period av konstnärlig och kulturell blomning, med byggandet av kyrkor och palats av stor historisk betydelse.
Dessutom var hertigdömet Neapel skådeplatsen för sammandrabbningar och allianser med andra italienska stater och med det bysantinska riket. På 900-talet var hertigdömet inblandat i krigen mellan bysantinerna och langobarderna för kontroll av södra Italien, och det var först med normandernas ankomst som Neapel definitivt kom under kontroll av en ny dynasti.
Sammanfattningsvis representerar den bysantinska eran och hertigdömet Neapel en grundläggande period i stadens historia, präglad av ekonomiskt välstånd, kulturell utveckling och politiska konflikter som har bidragit till att forma Neapels identitet fram till idag.
Konungariket Neapel under normanderna
Åren av normandisk dominans var en avgörande period för Neapels och kungariket Siciliens historia. Det var under denna period som normanderna lyckades erövra södra Italien och hittade ett mäktigt kungarike som skulle ha en bestående inverkan på regionens historia.
Normanernas erövring
Konungariket Neapel under normanderna började med erövringen av staden 1137 av Roger II av Sicilien, den första normandiska kungen i södra Italien. Efter erövringen blev kungariket Neapel en del av kungariket Sicilien, som omfattade hela Sicilien och stora delar av södra Italien. Normanderna var ansvariga för byggandet av många av Neapels viktigaste monument, såsom Castel Nuovo och katedralen San Gennaro.
Under den normandiska perioden blev Neapel ett viktigt kulturellt och kommersiellt centrum i Medelhavet. Staden blev ett vägskäl av kulturer och religioner, med en kosmopolitisk befolkning som inkluderade kristna, muslimer och judar. Denna period av religiös och kulturell tolerans bidrog till stadens ekonomiska och kulturella tillväxt.
Norman succession
Efter Roger II:s död övergick kungariket Neapel till olika normandiska härskare, inklusive Vilhelm I av Sicilien och Vilhelm II av Sicilien. Under Vilhelm II:s regering nådde riket Neapel sin höjdpunkt vad gäller makt och välstånd, där staden Neapel blev en av de viktigaste i hela det normandiska riket.
Den normandiska perioden slutade med Vilhelm II:s död 1189, när kungariket Neapel kom under schwabernas kontroll. Det normandiska arvet skulle dock leva vidare i kungariket Neapel och påverka dess kultur, ekonomi och politik i många århundraden framöver.
Den schwabiska dynastin och Fredrik II:s regeringstid
Den schwabiska dominansen i Neapel
Den schwabiska dynastin, ledd av kejsar Fredrik II, dominerade kungariket Neapel på 1200-talet. Fredrik II, känd för sina politiska och militära färdigheter, förde en period av stort välstånd och utveckling till Neapel. Under hans regeringstid blev staden ett viktigt kulturellt och kommersiellt centrum, med en mångkulturell befolkning och ett rikt konstnärsliv.
Frederik II:s policy
Federico II implementerade innovativa strategier för att främja den ekonomiska utvecklingen i kungariket Neapel. Han förespråkade byggandet av vägar, broar och hamnar för att underlätta handeln och främjade kultur och konst genom skapandet av bibliotek, skolor och universitet. Vidare främjade han fredlig samexistens mellan de olika religiösa samfunden som finns i kungariket, vilket garanterar religionsfrihet och skydd för muslimer, judar och kristna.
Den schwabiska dynastins nedgång
Efter Fredrik II:s död började den schwabiska dynastin att minska på grund av interna maktkamper och konflikter med andra europeiska makter. På 1300-talet kom kungariket Neapel under kontroll av Angevin-dynastin, vilket markerade slutet på den schwabiska eran i Neapel. Arvet från Fredrik II och den schwabiska dynastin förblev dock viktigt för den efterföljande utvecklingen av staden och kungariket.
Inflytandet från Angevin och Aragon
Angevins
Efter slutet av den schwabiska perioden erövrade Karl I av Anjou riket Neapel 1266 och grundade Angevin-dynastin. Deras styre varade till 1442 och medförde viktiga förändringar i staden. Neapel blev ett viktigt politiskt, kulturellt och ekonomiskt centrum, med byggandet av nya palats och kyrkor, som Castel Nuovo och kyrkan San Lorenzo Maggiore.
The Angevins styrde kungariket Neapel i nästan två århundraden, vilket djupt påverkade stadens historia och kultur. Under deras styre var Neapel skådeplats för viktiga historiska händelser, såsom baronernas uppror på 1300-talet och den svarta pesten som drabbade staden på 1400-talet.
Aragonesiska
År 1442 kom kungadömet Neapel under kontroll av den aragoniska dynastin, med Alfonso V av Aragoniens trontillträde. Aragoneserna förde med sig ytterligare förändringar i Neapel, med byggandet av nya befästningar och främjandet av konst och kultur.
Under Aragones styre upplevde Neapel en period av relativ stabilitet och välstånd, med utveckling av handel och hantverk. Staden blev ett viktigt centrum för konst, med närvaro av internationellt kända konstnärer och författare.
Sammanfattningsvis har det angevinska och aragoniska inflytandet lämnat en outplånlig prägel på Neapels historia, och hjälpt till att definiera stadens identitet och karaktär fram till idag.
Neapel under vicekungligheten spanska
Spanjorernas ankomst till Neapel
År 1504, med Ferdinand I av Aragoniens död, kom kungariket Neapel under den spanska kronans kontroll, i synnerhet av Karl V. Spanjorerna förde med sig nya kulturella och ekonomiska influenser som skulle forma staden och riket i århundraden framöver.
Den spanska dominansen
Under det spanska vicekungadömets period upplevde Neapel en period av stor konstnärlig och arkitektonisk prakt, med byggandet av många kyrkor, palats och monument som fortfarande präglar stadens urbana panorama idag. Spanjorerna bidrog också till Neapels ekonomiska utveckling, vilket gjorde det till ett av de viktigaste kommersiella centran i Medelhavet.
Men spansk dominans var inte utan konflikter och sociala spänningar. Den napolitanska befolkningen, redan prövad av århundraden av utländsk dominans, började göra uppror mot den spanska regeringen, vilket kulminerade i revolten 1647 ledd av Masaniello. Denna revolt, även om den undertrycktes i blod, bidrog till att försvaga den spanska närvaron i Neapel.
Spanskt arv i Neapel
Trots slutet av det spanska vicekungadömet 1707 förblev det spanska inflytandet vid liv i Neapel under lång tid. Många monument och konstverk skapade under den spanska perioden är fortfarande synliga i staden, vilket vittnar om storheten och rikedomen i den historiska perioden. Dessutom har många napolitanska traditioner och seder spanska rötter, vilket visar hur djupgående inverkan av spansk dominans var på den napolitanska kulturen och samhället.
Sammanfattningsvis representerar det spanska vicekungskapet ett viktigt kapitel i Neapels historia, en period av konstnärlig och ekonomisk prakt som lämnade en outplånlig prägel på staden och dess invånare.
Bourbonperioden och Italiens enande
Kungariket Neapel under Bourbondynastin
Efter spansk dominans kom Neapel under Bourbondynastins kontroll på 1700-talet. Bourbonperioden i Neapel kännetecknas av en rad betydande reformer och förändringar. Karl av Bourbon, som blev kung av Neapel 1734, införde viktiga administrativa, ekonomiska och sociala reformer. Under hans regeringstid upplevde Neapel en period av relativt välstånd och utveckling.
Napoleonkrigen och Italiens enande
Med tillkomsten av Napoleon Bonaparte och Napoleonkrigen var kungariket Neapel inblandat i konflikter och politiska förändringar. Efter Napoleons nederlag tilldelade Wienkongressen 1815 kungariket Neapel till Bourbondynastin. Risorgimentorörelsens framväxt och Italiens enande ledde dock till slutet för Bourbons styre i Neapel.
Italiens enande och Neapels öde
Neapel var en av huvudteatrarna i kampen för Italiens enande. År 1860, med hjälp av Garibaldi och de tusen, erövrades Neapel och annekterades till kungariket Italien. Italiens enande ledde till djupgående politiska, sociala och ekonomiska omvandlingar i Neapel. Staden blev en integrerad del av den nya enhetliga italienska staten och var involverad i moderniseringsprocessen och utvecklingen av landet.
Neapel på 1900-talet: krig och återuppbyggnad
Andra världskriget och den tyska ockupationen
Under 1900-talet var Neapel huvudpersonen i en av de svåraste perioderna i dess historia under andra världskriget. Staden bombades hårt av de allierade, som försökte försvaga de axelstyrkor som fanns i Italien. I september 1943 ockuperade tyska trupper staden och etablerade en terrorregim, med repressalier mot civila och deportationer till koncentrationsläger.
Den napolitanska befolkningen led av enormt lidande under den tyska ockupationen, med svält, sjukdomar och förstörelse som drabbade staden och dess invånare hårt. Men trots motgångarna mobiliserade det napolitanska motståndet för att motverka ockupationen och bidra till stadens befrielse.
Rekonstruktionen och återfödelsen av Neapel
Efter krigets slut stod Neapel inför den svåra utmaningen med återuppbyggnad. Många områden i staden hade förstörts av bombningar och befolkningen befann sig i osäkra förhållanden. Men tack vare de lokala myndigheternas engagemang och samhällets solidaritet började Neapel återhämta sig.
Återuppbyggnaden av staden innebar skapandet av ny infrastruktur och ombyggnaden av skadade områden. Vidare inleddes ekonomisk och social utvecklingspolitik för att förbättra befolkningens levnadsvillkor. Neapel lyckades återfödas ur krigets spillror och bevarade sin anda och unika identitet.
I dag representerar 1900-talets Neapel ett viktigt kapitel i stadens historia, präglat av folkets lidande och motståndskraft. Minnet av de svåra åren är fortfarande levande bland napolitanerna, som fortsätter att förmedla vittnesmålen från den perioden och att fira sin förmåga att återhämta sig och se på framtiden med hopp.